På väg till trädgården

Idag är det dagen före Morsdag och jag tar ett litet glas, i solen. Apelsinjuice dagen till ära och gratulerar mig själv, att jag nu har en plats i solen. Om jag blundar kan jag leka att det är på en söderhavs strand i en solstol. Tänk bara att efter allt packande och flyttande och frysande under vintern så är det nu det här läget som man kan gilla. I morgon är det alltså Mamma vi firar och då till vänster i bild är tomaten som jag stolt tänkt leverera. Inte vissen utan grönskande och vacker tillsammans med en hop paprikor och chilliplantor. Under glaset är de där fenomenala ljuslyktorna som de finurliga flickorna på Åland skickade mig i julklapp. Batteridrivna ljus som ser ut som doftljus och lite fladdrar som riktiga eldslågor. Men ingen risk man kan få en tyllgardin att fladdra till och börja brinna över den lågan. De är inte så lätta att fotografera om vintern, blixten slår på i kameran och bilden visar inte alls hur mysiga de är på riktigt. Vad tur att jag här kunde skaffa fler batterier att ha i lager, tills när höstmörkret igen börjar krypa närmare. Men innan dess ska vi om några veckor dansa små grodorna.

Barn ska dricka saft. Det tycker jag absolut. Inga snapsvisor kring äppelträdet. Vi är mer kulturella än så. Stora förhoppningar hyser jag angående jordgubbarna i år. Att de skulle skärpa sig och se bättre var den bästa placeringen är. Vi började med kanske tio Polkagubbar ifjol. De borde nu vara framme och redo att börja kasta revor.

Det ska bli intressant i morgon att äntligen få se vad det är som varit där, gömda under snötäcket vid Trädgårdsboden.

Det blir antagligen Morsdag smått i arbetets tecken.
Med någon kratta eller räfsa, högst antagligen en sopborste och en skyffel att hantera i en av sommarstugorna. (Länken här går till visonen av hur det ska bli) Något med Zacharias Topelius tema i ett av rummen. Sagor och böcker, som på Kuddnäs. Kanske något vetenskapligt verk i bokform också. Åtminstone ska sommargardinerna upp, kanske någon potatislåda ut, kanske källarluckan fast. Kanske något vår råttfångre lagt på pläden bort.

De gröna bladen över apelsinsaften är en citrusfrukt. Men jag vet inte än vad för sorts. är det en lime, en citron, en mandarin eller en apelsin? Ännu så länge är det bara blad, men det är ändå smått fenomenalt det med, att plantan klarat sig så länge. Den är ca 30 centimeter hög och varje morgon med solen rakt på så vacker, så vacker med alla gröna skiftningar i bladen. Att den bara orkade igenom vintermörkret. En sådan tur!

I går var det ganska mycket jobb tycker jag, med dammråttorna och lakanen som skulle tvättas, så efter en natts viloläge smakade det där glaset apelsinjuice som gudarnas nektar. Gott, bara gott.

Kan bli lite svårt få apelsinträdet att bära frukt här i studielyan, anar jag. Men bär nu varje morgon vatten till den. Umgås med den och minns mormor i det där: Hur hon tålamodigt pratade och sysslade med sina blommor. Innan hon började steka plättarna.

Just nu är det apelsinjuice i flaskan. Men med Polkaprojektet skall det kunna bli någon röd saft i flaskan tänker jag mig. Dumt att kasta den. Små sockermyror vill gärna komma in här och bli sambo och de kallar på hela släkten och så börjar de vandra och bära och "moikka" på varandra och chatta och hälsa och berätta var är fruktosintaget är här i lyan. Så därför behövs en flaska med lock. Apelsinsaften kommer i tetrapack från butiken, men genast man öppnat den och druckit första glaset kan myrorna överta projektet och försöker hoppa i "den gula bassängen" och suga i sig lite.

Det finns alternativ: Lingon, Jordgubbar, Aroniabär, Blåbär kanske om man inte är så estetiskt inriktad att en röd etikett inte kan vara på en flaska med lila saft. Blandsaft kanske? Mormor igen: Varje sommar skulle det vara ett antal "Målade kakor", d.v.s jordgubbstårta med vispgrädde ovanpå en sockerkakebotten. Jordgubbsylt även mellan kakbottnarna. En  riktig Österbotten tårta.

Så där var den solstunden dokumenterad. Underbar. Sololäget som bäst. I Juni kan det börja regna. Eller så inte. Riktigt bra är det inte för växthuset och trädgårdslandet om försommaren blir för torr, då blir det att bära vatten och pyssla med plastslangar.
Trots allt kånkande och bärande så är det inte samma sak som ett riktigt Juniregn som sedan lagras i lerjorden där vid den gamla strandängen. På vintern kan man fantisera om vikingabåtarna som seglade in längs den betydligt bredare Vörå ån. Viken, vi kallar åkrarna runt ån så, ännu idag, trots att den bara blir en havsvik någon gång, då ån svämmar över och ställer till det för de som är vana att få köra bil och traktor där på den förriga havsbottnen. Apropå så: Det är säkert dags för gubbarna och ynglingarna att börja med vårbruket. Havren och rypsen och annat som kräver sin man: Första ska det harvas och så ska såningsmaskinen ur lidret. Då blir det bara: Undan, ur vägen, vi ska arbejt. Jag fotar vidare nån annanstans. Har en bild från denna morgon i lager: Rosenbusken har bladknoppar.


Hoppa till Trädgårdsrum för mera om den.