Ett litet meddelande

Här funderar jag ännu på vilken länk det är som den lilla lappen handlar om. Det ska vara något bra, något passande till en tösabit som fyller tre. Innan Morsdag blir det kalas. Kalas hela veckan alltså. Förhoppningsvis nyktert och riktigt genomroligt och trevligt barnkalas alltså. Arrangerat av kloka föräldrar med sinne för moderna trender 2018. Lagom Lande Art feelis men lite urbana vibrationer. Här i  L.A Lande: Finlande, som vi bara vill fortsätta få utveckla så vi kan gå runt och mysa över allt fint som just bara vi har. Kan man laga det själv? Åtminstone födelsedagstårtan kanske? Vi pa ta na kako. Vi plägar taga av kakan på kalasen. Kort sagt. Något gott på bordet. Något roligt som Lill tjejen sedan kan minnas när hon fyller 30.

Mina första barndomsminnen är faktiskt från när jag var i treårsåldern, så det kan vara att det är en viktig dag, ett väldigt viktigt år i ens liv. Att känslan av trygghet och självsäkerhet, grundläggs när man är en treåring som ska börja greppa verkligheten och bli en person. Anna Wahlgren har visst skrivit en tjock bok om barn i olika åldrar, hur de är och hur de utvecklas. Får söka lite på henne...Det är kanske är hon som är dagens boktips? Kontroverisell är ett svenskt ord. Livsstil ett annat. Säg den författare som får gå fri från kritik..

Slår på måfå upp en sida i en liten turkosblå bok med titeln "Citat om barn". Vad får jag ihop med det då? Jo: Anna Quindlen har ett citat i boken som går så här: "Häromdagen handlade jag mat i sällskap med två barn, något som jag hoppas få se som en ny tävlingsgren i de olympiska spelen."

Tja, Tålamod behöver vi alla. Humor. På rätt ställe i Tillvaron. Uppfattningsförmåga. Förmåga att kommunicera utan dator. Det där senaste kan bli en grej. Idag när alla vid pass fyra år får en egen mobiltelefon att svipa bilder med fram och tillbaka, till och med när de sedan självständigt släpps ut i trafiken med meddelandet: Försök ta dig till dagis, så ses vi sen på eftermiddagen! Hm? Hein? Som de säger i Frankrike. Hur skulle jag ha gjort om jag hade en egen fyraåring?

Anna Kempe har fotograferats med två barn. Hur fick hon dem? Hon är inte riktigt tydlig på den punkten, anser jag som läsare av hennes brevsamling. Var det inget att sätta på pränt det, år 1949?

Anna är ett ord på finska som betyder "Ge". Ge mig en bok som föddlarepresent säger man alltså på finska: "Anna minulle joku kirja syntymäpäivälahjaksi"

 Puh med nalle, alltså!

I ett land med åtminstone två grundspråk borde vi kunna få till det med Aistinen och Elle, alltså: Känslan av att "La vie est belle" för en treåring.

I farmor Linnéas och farfar Bertels vardagsrum står ännu kvar många av deras möbler och saker. Till exempel den gula byrån med en slags ros på dörren. Jag kallar byrån Fotobyrån, eftersom bakom den dörren fanns en trälåda med gamla fotografier. Det är den trälådan som fick mig att vilja bli fotograf.