Bara så nöjd

...med den som placerade fönstren i min lägenhet. Så vackert när kvällsolen glider över väggarna . Jag springer efter med kameraögat och försöker fånga ljuset. På bara några minuter har det skiftat, flyttat sig. Färgerna är förändrade. Jag bara känner jag måste hinna ta fotografiet. Det finns inte en chans man skulle med oljefärg och penslar kunna sitta och leka van Gogh. Men jag börjar förstå hur han kände.

Vi interrailade till Provence, jag och en väninna som också försökte lära sig måla. Ingen av oss har ännu kapat av ett öra och skickat det till Tahiti. Gaugain hade vi läst om. Vi visste bättre.

I kväll har jag också fotograferat en stol i mitt rum. Van Gogh hade inte mött bröderna Lumiere...los freres med accenter som jag inte kan skriva...Men om han hade kunnat fota sina motiv och sedan lungt kunnat tejpa bilden på kanten av målarduken och måla i en Arbiskurs på hösten i Nykarleby så hade han säkert inte kapat av sig örat...

"Mejr om måros". Solen går nu ned bakom garaget. Det är tur man vuxit upp på dessa breddgrader. "White nights". Vad är det? Någon som översatt Tolstoj till engelska måste ha hittat på det uttrycket. Vi har färgskimrande förunderliga nätter. Dans la foret enchantee.

Hej på er i skogen, trevligt att träffas! Ge hit kardan och sluta pussa luften bredvid mina kinder. Detta är Vörå, inte Paris. Till dagens upplevelser hör också han som kör ut gödsel, grispeace...ja ni vet. Till åkern alltså. Det är bra för grödorna och det luktar bara några timmar.