Spara skog, köp en plog

En snygg solpanelförsäljare liknar en kompis jag hade i tjugoårsåldern. Kollar att de inte har samma efternamn, tänkte det var sonen. Hur som helst till mig, skulle han kunna sälja solpaneler, bara banken hjälpte till på ett hörn. Jag har i lägenheten redan bergvärme, men rekommenderar gärna fler att testa. Av björkträ kan det istället bli vackra möbler, till terassen eller köket. Sätt igång och svarva, snickarkunniga män i Viken.

Lampan i duschrummet drivs med vindkraft och i grannkommunen har de vattenkraft i Nykarlebyälven så det räcker till fler.
Spara skog, köp en plog!
(Fiskars bruk tillverkar sådana)

Grönt är skönt

Lönnlöven ramar vackert in den lilla gröna campingstugan. Framför lönnen är en rosenbuske som blommar lilarött, gammelfarmor Johanna i Kimo hade de rosorna runt sin stuga, de har blivit flyttade några gånger till olika sommarstugor sedan dess. Men finns fortfarande kvar på det första stället, tror jag.

Man kan hålla på mycket med tallsåpa både här och där. Där inne i campingstugan också.

Det är en vedeldad bastu samtidigt. Så det blir aska på golvet hur man än gör det. Gräsmattan är mer än äng än en golfplan, men det gör inte något, tycker jag. Tomten är för stenig för att man ska kunna köra kring varje buske med en gräsklippare.

För tre flickor

Vårstädar en sommarstuga på temat tre flickor. Så många är vi tjejer på gården nu. Vi jobbar på "för mamm" allt vad vi orkar. Inspiration till denna kammare är Kuddnäs caféet i Nykarleby. Runt bordet tre stolar, men det vackraste är utanför fönstret: Sommaren, äppelträden och björnbärsbusken. Det är mycket städa kvar i denna stuga efter vintern. Den har farit illa i vinter, stugan, men jag försöker rädda vad som räddas kan och plockar ner förra sommarens vimsiga småprylrådd.

Musmamman och jag kämpar vidare för våra små...

På väg till trädgården

Idag är det dagen före Morsdag och jag tar ett litet glas, i solen. Apelsinjuice dagen till ära och gratulerar mig själv, att jag nu har en plats i solen. Om jag blundar kan jag leka att det är på en söderhavs strand i en solstol. Tänk bara att efter allt packande och flyttande och frysande under vintern så är det nu det här läget som man kan gilla. I morgon är det alltså Mamma vi firar och då till vänster i bild är tomaten som jag stolt tänkt leverera. Inte vissen utan grönskande och vacker tillsammans med en hop paprikor och chilliplantor. Under glaset är de där fenomenala ljuslyktorna som de finurliga flickorna på Åland skickade mig i julklapp. Batteridrivna ljus som ser ut som doftljus och lite fladdrar som riktiga eldslågor. Men ingen risk man kan få en tyllgardin att fladdra till och börja brinna över den lågan. De är inte så lätta att fotografera om vintern, blixten slår på i kameran och bilden visar inte alls hur mysiga de är på riktigt. Vad tur att jag här kunde skaffa fler batterier att ha i lager, tills när höstmörkret igen börjar krypa närmare. Men innan dess ska vi om några veckor dansa små grodorna.

Barn ska dricka saft. Det tycker jag absolut. Inga snapsvisor kring äppelträdet. Vi är mer kulturella än så. Stora förhoppningar hyser jag angående jordgubbarna i år. Att de skulle skärpa sig och se bättre var den bästa placeringen är. Vi började med kanske tio Polkagubbar ifjol. De borde nu vara framme och redo att börja kasta revor.

Det ska bli intressant i morgon att äntligen få se vad det är som varit där, gömda under snötäcket vid Trädgårdsboden.

Det blir antagligen Morsdag smått i arbetets tecken.
Med någon kratta eller räfsa, högst antagligen en sopborste och en skyffel att hantera i en av sommarstugorna. (Länken här går till visonen av hur det ska bli) Något med Zacharias Topelius tema i ett av rummen. Sagor och böcker, som på Kuddnäs. Kanske något vetenskapligt verk i bokform också. Åtminstone ska sommargardinerna upp, kanske någon potatislåda ut, kanske källarluckan fast. Kanske något vår råttfångre lagt på pläden bort.

De gröna bladen över apelsinsaften är en citrusfrukt. Men jag vet inte än vad för sorts. är det en lime, en citron, en mandarin eller en apelsin? Ännu så länge är det bara blad, men det är ändå smått fenomenalt det med, att plantan klarat sig så länge. Den är ca 30 centimeter hög och varje morgon med solen rakt på så vacker, så vacker med alla gröna skiftningar i bladen. Att den bara orkade igenom vintermörkret. En sådan tur!

I går var det ganska mycket jobb tycker jag, med dammråttorna och lakanen som skulle tvättas, så efter en natts viloläge smakade det där glaset apelsinjuice som gudarnas nektar. Gott, bara gott.

Kan bli lite svårt få apelsinträdet att bära frukt här i studielyan, anar jag. Men bär nu varje morgon vatten till den. Umgås med den och minns mormor i det där: Hur hon tålamodigt pratade och sysslade med sina blommor. Innan hon började steka plättarna.

Just nu är det apelsinjuice i flaskan. Men med Polkaprojektet skall det kunna bli någon röd saft i flaskan tänker jag mig. Dumt att kasta den. Små sockermyror vill gärna komma in här och bli sambo och de kallar på hela släkten och så börjar de vandra och bära och "moikka" på varandra och chatta och hälsa och berätta var är fruktosintaget är här i lyan. Så därför behövs en flaska med lock. Apelsinsaften kommer i tetrapack från butiken, men genast man öppnat den och druckit första glaset kan myrorna överta projektet och försöker hoppa i "den gula bassängen" och suga i sig lite.

Det finns alternativ: Lingon, Jordgubbar, Aroniabär, Blåbär kanske om man inte är så estetiskt inriktad att en röd etikett inte kan vara på en flaska med lila saft. Blandsaft kanske? Mormor igen: Varje sommar skulle det vara ett antal "Målade kakor", d.v.s jordgubbstårta med vispgrädde ovanpå en sockerkakebotten. Jordgubbsylt även mellan kakbottnarna. En  riktig Österbotten tårta.

Så där var den solstunden dokumenterad. Underbar. Sololäget som bäst. I Juni kan det börja regna. Eller så inte. Riktigt bra är det inte för växthuset och trädgårdslandet om försommaren blir för torr, då blir det att bära vatten och pyssla med plastslangar.
Trots allt kånkande och bärande så är det inte samma sak som ett riktigt Juniregn som sedan lagras i lerjorden där vid den gamla strandängen. På vintern kan man fantisera om vikingabåtarna som seglade in längs den betydligt bredare Vörå ån. Viken, vi kallar åkrarna runt ån så, ännu idag, trots att den bara blir en havsvik någon gång, då ån svämmar över och ställer till det för de som är vana att få köra bil och traktor där på den förriga havsbottnen. Apropå så: Det är säkert dags för gubbarna och ynglingarna att börja med vårbruket. Havren och rypsen och annat som kräver sin man: Första ska det harvas och så ska såningsmaskinen ur lidret. Då blir det bara: Undan, ur vägen, vi ska arbejt. Jag fotar vidare nån annanstans. Har en bild från denna morgon i lager: Rosenbusken har bladknoppar.


Hoppa till Trädgårdsrum för mera om den.

Gränsen mellan ute och inne utsuddad idag

Suddade runt på fönstren med en gammal duk och tidningspapper för att kunna se igenom glaset ut i trädgården, för nu kommer de: Björklöven.

De här större bladen växer inte på träd, men kan bilda en sorts mjuk gräns mellan två radhuslägenheter. De får lila blommor på höga stjälkar längre fram på sommaren.

Mellan terassplattorna växer några vårprimörer som fick göra sällskap med en burk tonfisk idag. Tills kattkompis dyker upp. De brukar göra det förr eller senare om de ser tant med matskål. De är smarta på så vis.

Jag vet inte vad de här bladen heter, men vi kan kalla dem kattöron. De som har dem i "skären" kan då kanske kalla sin villatomt "Kattöurin". Lokal dialekt. Öur är inte samma som öron. Det bara låter så. Öron heter Örona på lokala dialekten.


"Allt ska man då höra innan örona tollar se" brukade morfar säga.

Bara så nöjd

...med den som placerade fönstren i min lägenhet. Så vackert när kvällsolen glider över väggarna . Jag springer efter med kameraögat och försöker fånga ljuset. På bara några minuter har det skiftat, flyttat sig. Färgerna är förändrade. Jag bara känner jag måste hinna ta fotografiet. Det finns inte en chans man skulle med oljefärg och penslar kunna sitta och leka van Gogh. Men jag börjar förstå hur han kände.

Vi interrailade till Provence, jag och en väninna som också försökte lära sig måla. Ingen av oss har ännu kapat av ett öra och skickat det till Tahiti. Gaugain hade vi läst om. Vi visste bättre.

I kväll har jag också fotograferat en stol i mitt rum. Van Gogh hade inte mött bröderna Lumiere...los freres med accenter som jag inte kan skriva...Men om han hade kunnat fota sina motiv och sedan lungt kunnat tejpa bilden på kanten av målarduken och måla i en Arbiskurs på hösten i Nykarleby så hade han säkert inte kapat av sig örat...

"Mejr om måros". Solen går nu ned bakom garaget. Det är tur man vuxit upp på dessa breddgrader. "White nights". Vad är det? Någon som översatt Tolstoj till engelska måste ha hittat på det uttrycket. Vi har färgskimrande förunderliga nätter. Dans la foret enchantee.

Hej på er i skogen, trevligt att träffas! Ge hit kardan och sluta pussa luften bredvid mina kinder. Detta är Vörå, inte Paris. Till dagens upplevelser hör också han som kör ut gödsel, grispeace...ja ni vet. Till åkern alltså. Det är bra för grödorna och det luktar bara några timmar.

Ett litet meddelande

Här funderar jag ännu på vilken länk det är som den lilla lappen handlar om. Det ska vara något bra, något passande till en tösabit som fyller tre. Innan Morsdag blir det kalas. Kalas hela veckan alltså. Förhoppningsvis nyktert och riktigt genomroligt och trevligt barnkalas alltså. Arrangerat av kloka föräldrar med sinne för moderna trender 2018. Lagom Lande Art feelis men lite urbana vibrationer. Här i  L.A Lande: Finlande, som vi bara vill fortsätta få utveckla så vi kan gå runt och mysa över allt fint som just bara vi har. Kan man laga det själv? Åtminstone födelsedagstårtan kanske? Vi pa ta na kako. Vi plägar taga av kakan på kalasen. Kort sagt. Något gott på bordet. Något roligt som Lill tjejen sedan kan minnas när hon fyller 30.

Mina första barndomsminnen är faktiskt från när jag var i treårsåldern, så det kan vara att det är en viktig dag, ett väldigt viktigt år i ens liv. Att känslan av trygghet och självsäkerhet, grundläggs när man är en treåring som ska börja greppa verkligheten och bli en person. Anna Wahlgren har visst skrivit en tjock bok om barn i olika åldrar, hur de är och hur de utvecklas. Får söka lite på henne...Det är kanske är hon som är dagens boktips? Kontroverisell är ett svenskt ord. Livsstil ett annat. Säg den författare som får gå fri från kritik..

Slår på måfå upp en sida i en liten turkosblå bok med titeln "Citat om barn". Vad får jag ihop med det då? Jo: Anna Quindlen har ett citat i boken som går så här: "Häromdagen handlade jag mat i sällskap med två barn, något som jag hoppas få se som en ny tävlingsgren i de olympiska spelen."

Tja, Tålamod behöver vi alla. Humor. På rätt ställe i Tillvaron. Uppfattningsförmåga. Förmåga att kommunicera utan dator. Det där senaste kan bli en grej. Idag när alla vid pass fyra år får en egen mobiltelefon att svipa bilder med fram och tillbaka, till och med när de sedan självständigt släpps ut i trafiken med meddelandet: Försök ta dig till dagis, så ses vi sen på eftermiddagen! Hm? Hein? Som de säger i Frankrike. Hur skulle jag ha gjort om jag hade en egen fyraåring?

Anna Kempe har fotograferats med två barn. Hur fick hon dem? Hon är inte riktigt tydlig på den punkten, anser jag som läsare av hennes brevsamling. Var det inget att sätta på pränt det, år 1949?

Anna är ett ord på finska som betyder "Ge". Ge mig en bok som föddlarepresent säger man alltså på finska: "Anna minulle joku kirja syntymäpäivälahjaksi"

 Puh med nalle, alltså!

I ett land med åtminstone två grundspråk borde vi kunna få till det med Aistinen och Elle, alltså: Känslan av att "La vie est belle" för en treåring.

I farmor Linnéas och farfar Bertels vardagsrum står ännu kvar många av deras möbler och saker. Till exempel den gula byrån med en slags ros på dörren. Jag kallar byrån Fotobyrån, eftersom bakom den dörren fanns en trälåda med gamla fotografier. Det är den trälådan som fick mig att vilja bli fotograf. 

Gräsmattor och ängar

Sådant har vi nu att njuta av. Nå ängsblommorna får vi väl vänta med några dagar eller veckor ännu.
Det är med väldigt blandade känslor jag skriver idag, lite som molnens tåg där uppe i skyn. De växlar, det är inte en riktigt solig dag med mycket värme, men vi har kommit en bit på väg. Med veckostädningen. Det behövs golvtrasor helt prosaiskt. Bensin i bilen, för att kunna ta sig mellan de olika sommarstugorna som ska öppnas och rustas. God nattsömn och tålamod.

Humor.

Jag har flyttat. Nya vänner väntar i sommaren, hoppas jag.