Bord och stolar som passar både ute och inne

De här caféstolarna och borden hittade jag i Oravais strandby, fritidsbåtshamnen. De passar inomhus också. En bit därifrån vid den allmänna simstranden är det också några stockbord med bänkar.

Strandbyn är trevlig att besöka, både med bil och på cykel. För mig är Oravais egentligen det samma som denna strandby.

Jag gick i folkhälsans simskola här och har mest roliga minnen från den tiden.

Idag går det en tunnel under riksåttan så trafiksäkerheten har avsevärt förbättrats i området mellan Oravais kyrka och strandbyn. Förr tänkte man kanske mera på två delar: Strandbyn för sig och Oravais kyrkoby som en annan del, men idag skulle man faktiskt kunna kalla hela området Oravais strandby i Vörå kommun, tack vare den där tunneln.

Bästa julivädret

Det ser ut att bli vackert väder idag. Vöråveckan är officiellt slut idag, men det blir fler semesterdagar i Juli som man kan använda till exempel för biblioteksbesök (bokloppis) eller sommarteater.

"Lumpänglars väg" vid vridläktaren i Kyroboas har premiär snart (10 Juli, på tisdag) och i Staffansstugan håller de på med en liten köksrenovering och städning för att kunna servera kaffe och bulle i pausen.

Nya scener utlovas vid portlidret som i sommar flyttats från "Eljasus" till Kyroboas.I Kommunbladet mer information om öppet tider och platser för den som vill ha en aktiv och kreativ semester.

Ut och kolla på växter alltså. Sädesax, rypsblommor m.m.

Vackert ungdomsföreningshus

Rejpeltvandringen var i måndags, men jag skrev texten till den i går, tisdag förmiddag och sedan eftermiddagen gick åt till att försöka komma fram till Bertby UF och en fotoutställning där jag fann denna stol. Själva vandringen tärde på bilringen runt midjan och orken. Men jag hann i tid innan de stängde dörrarna.

Ungdomsföreningshuset är väldigt vackert renoverat både insida och utsida och jag tycker det kunde ordnas många fler evenemang och utställningar, musikframträdanden eller dylikt där. Det finns en vacker liten scen med gröna draperier, så för små orkestergrupper ett idealiskt läge.

Vägen var lång men vädret var svalare och till en början molnigare än i måndags och uppklarnande ju närmare målet jag kom. Men som vanligt mindes jag inte riktigt hur långt det var.

Fotoutställningen var arrangerad så här: Gamla svartvita fotografier utplacerade på långbord och besökare fick antingen försöka minnas och identifera personer, eller så prata tvärs över borden med bekanta. De som är yngre kanske inte minns personer fotograferade på 1900-talet, men är man klädintresserad kan man alltid hitta inspiration till do-it-yourself sy-projekt. Leka lite Jean-Paul Gaultier eller Coco Chanel alltså. Skapa och designa i tanken. Kanske till och med förverkliga någon recycled designidé på riktigt. Finns många detaljer i klädedräkter som man kan härma eller bara lite fixa om.

Jag hade samma jeans och "huppare" med huva som i måndags. I Lålax som ligger närmare Vöråkyrkan finns det vackra gårdsgrupper "Oppibyin" och "Neribyin". Det är nybyggen och gammelgårdar i lagom blandning. På ena sidan vägen kan det vara en förfallen gammelgård med ett vackert portlider och en väldig ek inne på gården, på andra sidan vita tegelhus och några nybyggda hus och så ett par exempel på snyggt renoverade, väl tilltagna bondstugor med vackra grindar och målade dörrar. Vägen är en sandväg och lite krokig så det gäller att se upp i kurvorna och inte gå mitt på vägen i avsnitt där sikten är skymd. Det kommer inte så många bilister eller lastbilar, men de som kör denna väg, håller ibland överraskande hög hastighet.

Parkbänkar får man leta efer, men vilostenar längs vägen går att upptäcka. Bra placerade åtminstone två stycken utan vattenfyllda diken framför. Hoppas det får förbli på det viset.

Lålax vilosten nr.2. Detta är gammal och skön kultur: Allt från herrgårdsliknande byggnader till ödegårdar med äkta portlider och jättestora ekar inne på gårdsplan eller invid vägen. Listigt gömda några 1980-tals tegelhus och så några nybyggen. En guldgruva för arkitekturintresserade med många olika byggstilar på ett litet område.

Nu har jag inte i Lålax varit inne i så många av husen, men de exterörer man kan beundra är alltså bra kompensation.
Charmen kanske ligger just i detta, att ödegårdarna bara är där som minnesmärken. De är inte officiellt museigårdar, de har bara blivit övergivna. Ungdomarna har byggt nya hhus strax intill bara.

Lålax skogarna är också intressant backiga med klippor och stenar, bra svamp plockarskogar för den som kan sådant.

Värdefull vilosten i bra läge, strax innan Lålax "oppibyin". Ser lite irländskt kärvt ut just runt denna sten men bakom har säden börjat få ax efter juniregnen. På andra sidan åkern Tuckorängarna och Viken och det finns en bro över bäcken med skylten Tuckor strax efter ett nybygge i äldre stil.
Den som har ögonen med sig och vandrar eller cyklar kan också upptäcka milstenar daterade 1800 längs med vägen.
För "tidsresenärer" ett viktigt kulturlandskap, som ska hanteras varsamt, skulle jag vilja påstå. Ibland är det bättre att låta gammelgårdarna stå kvar som minnesmärken även om de är övergivna. Det finns ändå tillräckligt med tomtmark runt om, för nybyggen.

Projekt Parkbänk in progress...

Vöråveckan har inletts och det är en massa programpunkter och festligheter i varje by. Men byarna är en bit ifrån varandra så om jag nu i Juli försöker kombinera "Projekt Parkbänk" med föresatsen att "Motionera med tidningen Mission" så vad kan man upptäcka?

Igår försökte jag enligt annonserna om Vöråveckans program ta mig till en Loppis på Rejpeltvägen 323, nära Rejpelt skola. Det var lite som att vara ute och vandra på den grekiska holmen Serifos. På riktigt! Det var torrt och varmt, alltså och jag tänkte nu blir det förarglig solbränna, rödtonad på näsan. På armarna hade jag "solskydd" i form av det praktiska plagg som kallas "huppare", en sportjacka med huva och så jeans. Det blev hett på det viset, men hellre det än solbränna så man inte kan sova på natten.

Denna bänkmodell var den första jag hittade.

Sedan i byn Andkil vid Abramsgården, denna viloplats för trötta vandrare. I år inga programpunkter här, förutom att man kunde sitta och fundera ett slag på vad sorts tomater det kommer att bli i växthuset. Bakom mig olika sorters kreativa skrotkonstverk från förra året.

"Anttjil" så heter byn på talspråk, dialekt, men av någon anledning så skrivs det Andkil. Förbluffande!

Några skrot änder vid verkade fundera samma sak, av deras förvånade uppsyn att döma.

Jo, jo, svenska i Vörå kan vara så mycket. De som kommer hit och vill lära sig svenska har en del att fundera på.

Här vid Rejpelt skola kan man vänta på bussen och sitta och dingla med benen ett slag. Här såg jag också små mystiska papperslappar om loppiset. Men kunde inte ändå begripa att var det var, inte på skolgården i varje fall, där var inga loppisbord framme och inga andra hågade typer heller, kanske de köpte allt de behövde på SÖU loppis för någon vecka sedan? Österbottens längsta.

Jag springer av och an någon halvtimme innan jag hittade en granne som hade lite idéer och så till slut kom vi på att till höger om busshållplatsen går en väg och bakom en häck döljer sig en liten vit stuga. Hon som vill sälja på loppis kläder, tidningar, böcker och skor lovade försöka sätta en pil vid skylten som hon placerat  i en buske så att man skulle bättre förstå att inte fortsätta vidare längs Rejpeltvägen, utan istället alltså gå längs med uppfarten, "tåe". Så nu kanske nästa vandrare kan ta Projekt Parkbänk in progress, eller vad vi ska kalla det, vidare. Upptäck byar och kolla medan ni vandrar vad för sorts viloställen / parkbänkar ni hittar längs vägen. En liten sommarlek bara, om ni gillar idén.

Midsommarpromendad

Det här fotot tog jag på tillbakavägen då var jag tröttare och kände mig lätt irriterad på en ung man som skulle sista timmarna av sitt arbetspass gå runt och med någon ny "trimmergrunka" blåsa bort löv och sand från parkeringsplatsen intill. Naturligtvis med hörselskydd var han inte möjlig att prata med. Bönen eller mina önskningar just här var att det skulle någonstans finnas tillräckligt många euro för att skaffa fler sådana här parkbänkar. Det är församlingshemmet där den "röda stugan". Så att i området mellan Myrbergsgården och kyrkan fler sådana gröna bänkar. Hoppas någon skulle haka på den tanken och ta ärendet vidare. Församlingshemmet har vacker interiör och med en cykelbana inte så långt härifrån så skulle hela området kunna locka fler vandrare och motionärer när det är vackert väder.
Har alltså nu utmanat mig själv på Motion med tidningen Mission.

Förra midsommaren

Selfie från i fjol. Nu ett år äldre. Vad har jag lärt mig under året som gick? Instagram och några fler aktiva ord i spanska ordminnet. Denna sommar har jag hittat några som kan prata franska också, så jag testar hur flytande jag pratar på det språket. Spännande men det går. Jag anar att jag säger några grammatikgrodor här och var, men förstår i alla fall vad som sägs. Endel situationer kan vara mer överraskande än andra och det gäller att både kunna hantera det lite mer ovana språket och agerandet i nuet. Två barn som cyklade omkull. Jag såg inte hur det gick till, kom till platsen först när de försökte trassla sig upp igen. Jag erbjöd det yngre av barnen skjuts hem. Körde en vända sedan för att se om det äldre barnet ännu behövde hjälp, men hon hade fortsatt vägen framåt. Man minns det som ligger närmast i tid. Mycket har hänt också under vinterhalvåret. Men egentligen minns jag mest kylan, känslan i huden när man försöker göra olika saker utomhus. Så lite med vanan inne av några vintrar i Finland är det mest det kanske. Att efter midsommar är det bara sommarvärme några veckor och så ska vi klä på oss lite mer igen. För den som nyss har kommit till Finland kan det kanske komma som en överraskning, det med vinterkylan.
Så man får som Röda Kors volontär vara lite i beredskap med klädplanen. Fram med strumpstickorna igen och så ut och loppisfynda. Nyanlända barnfamiljer får barnbidrag, men har kanske inte klimatvana att tänka sig in i vintriga mörka kvällar.

Sommar kan vara insektbett och regniga dagar, men med lite tur så är det en härligt solig Juli vi ser fram emot. Låt oss hoppas...

Mera med tallsåpa

Men här testar jag i varje fall den nya mattan för hallen. Mamma fixade den, naturligtvis. I vinterns vävkurs. Tusen tack för det!

Den passar verkligen ihop med färgerna i köket nu. Det är där tallsåpan ska användas ännu mera på några ställen, tycker jag.

Idag har jag varit och kollat läget i några till sommarstugor, hur mycket att "städa till messomarin" verkar det vara? Det ska säkert gå bra i alla fall.