Vackert ungdomsföreningshus

Rejpeltvandringen var i måndags, men jag skrev texten till den i går, tisdag förmiddag och sedan eftermiddagen gick åt till att försöka komma fram till Bertby UF och en fotoutställning där jag fann denna stol. Själva vandringen tärde på bilringen runt midjan och orken. Men jag hann i tid innan de stängde dörrarna.

Ungdomsföreningshuset är väldigt vackert renoverat både insida och utsida och jag tycker det kunde ordnas många fler evenemang och utställningar, musikframträdanden eller dylikt där. Det finns en vacker liten scen med gröna draperier, så för små orkestergrupper ett idealiskt läge.

Vägen var lång men vädret var svalare och till en början molnigare än i måndags och uppklarnande ju närmare målet jag kom. Men som vanligt mindes jag inte riktigt hur långt det var.

Fotoutställningen var arrangerad så här: Gamla svartvita fotografier utplacerade på långbord och besökare fick antingen försöka minnas och identifera personer, eller så prata tvärs över borden med bekanta. De som är yngre kanske inte minns personer fotograferade på 1900-talet, men är man klädintresserad kan man alltid hitta inspiration till do-it-yourself sy-projekt. Leka lite Jean-Paul Gaultier eller Coco Chanel alltså. Skapa och designa i tanken. Kanske till och med förverkliga någon recycled designidé på riktigt. Finns många detaljer i klädedräkter som man kan härma eller bara lite fixa om.

Jag hade samma jeans och "huppare" med huva som i måndags. I Lålax som ligger närmare Vöråkyrkan finns det vackra gårdsgrupper "Oppibyin" och "Neribyin". Det är nybyggen och gammelgårdar i lagom blandning. På ena sidan vägen kan det vara en förfallen gammelgård med ett vackert portlider och en väldig ek inne på gården, på andra sidan vita tegelhus och några nybyggda hus och så ett par exempel på snyggt renoverade, väl tilltagna bondstugor med vackra grindar och målade dörrar. Vägen är en sandväg och lite krokig så det gäller att se upp i kurvorna och inte gå mitt på vägen i avsnitt där sikten är skymd. Det kommer inte så många bilister eller lastbilar, men de som kör denna väg, håller ibland överraskande hög hastighet.

Parkbänkar får man leta efer, men vilostenar längs vägen går att upptäcka. Bra placerade åtminstone två stycken utan vattenfyllda diken framför. Hoppas det får förbli på det viset.

Lålax vilosten nr.2. Detta är gammal och skön kultur: Allt från herrgårdsliknande byggnader till ödegårdar med äkta portlider och jättestora ekar inne på gårdsplan eller invid vägen. Listigt gömda några 1980-tals tegelhus och så några nybyggen. En guldgruva för arkitekturintresserade med många olika byggstilar på ett litet område.

Nu har jag inte i Lålax varit inne i så många av husen, men de exterörer man kan beundra är alltså bra kompensation.
Charmen kanske ligger just i detta, att ödegårdarna bara är där som minnesmärken. De är inte officiellt museigårdar, de har bara blivit övergivna. Ungdomarna har byggt nya hhus strax intill bara.

Lålax skogarna är också intressant backiga med klippor och stenar, bra svamp plockarskogar för den som kan sådant.

Värdefull vilosten i bra läge, strax innan Lålax "oppibyin". Ser lite irländskt kärvt ut just runt denna sten men bakom har säden börjat få ax efter juniregnen. På andra sidan åkern Tuckorängarna och Viken och det finns en bro över bäcken med skylten Tuckor strax efter ett nybygge i äldre stil.
Den som har ögonen med sig och vandrar eller cyklar kan också upptäcka milstenar daterade 1800 längs med vägen.
För "tidsresenärer" ett viktigt kulturlandskap, som ska hanteras varsamt, skulle jag vilja påstå. Ibland är det bättre att låta gammelgårdarna stå kvar som minnesmärken även om de är övergivna. Det finns ändå tillräckligt med tomtmark runt om, för nybyggen.